Studiebesök på kommunfullmäktigesammanträde

Så passande att ta en jämställdhetsdebatt när vi gjorde studiebesök!

Kommunen avser införa en organisation för implementering av jämställdhetsintegrering och jämställdhetsutbildning samt utveckla statistikstöd för uppföljning av jämställdheten. En mycket ambitiöst upplagd plan har tagits fram för detta arbete – kanske litet för ambitiöst och invecklat för somliga. Man kunde kanske ha gått ”varsammare” fram.

Förslaget har gått på remiss till olika stadsdelar, olika organisationer, politiska partier, facken, m m. Mer eller mindre konstiga reservationer har inkommit. Flera partier har taggarna utåt direkt.

Att ta del av reservationerna är till vissa delar roande läsning, och man kan dra på smilbandet åt alla krumbukter, finter och grodor som de jämställdhetsavogt inställda partierna häver ur sig. Till stor del handlar det förstås om okunnighet och naivitet.

Moderaterna och SPI säger i sitt yttrande bl a att könsuppdelad statistik är för naivt och att Malmös problem inte är en kamp mellan könen… Hur m och SPI har ”fått till det” på det viset, det vete gudarna.

SD menar att det räcker gott med att man ska fastslå att full jämställdhet ska råda i hela kommunen och se till att alla efterlever detta. Basta! (Naivt, då detta har fastslagits i cirka 30 år – genom lag, avtal, förordningar, styrdokument, planer etc - utan att något nämnvärt hänt.)

SD menar att hela dokumentet genomsyras av vänsterfeminism. Och möjligen ligger det stora problemet där, att förslaget till utvecklingsplanen kommer från kommunalrådet Martina Nilsson, som är ansvarig för kommunens jämställdhet och som tillika är vänsterpartist. Detta kan vara det röda skynket…

På sammanträdet steg flera debattsugna fram. Olika påståenden radades – allt för att undvika jämställdhet. Somliga tog fel på jämlikhet och jämställdhet – bara det!

En del partier hade skickat fram yngre kvinnor att föra ojämställdhetens talan.

Värst var SD. Nina Kain, som menade att vi ska behålla våra könsskillnader …vi är födda till män och till kvinnor (ungefär så). (Tjejer föds alltså med städ- och matlagningsgener!) Hon hänvisade till en rapport av en genuspedagog, ”Lika barn leka bäst”, som skulle bevisa SDs teser. (Efter att ha läst rapporten, så bevisar denna inte SDs teser, snarare tvärtom).

Nina Kain menade dessutom att det saknas forskning – eller rättare sagt ordentlig forskning kring jämställdhet. Hon påstod också att i Malmös förskolor lär man flickorna att sitta bredbent och pojkarna att leka med dockor. En miljöpartist och tillika förskollärare frågade förtrytsamt: ”nämn bara EN förskola som lär flickorna sitta bredbent!” Nina Kain backade och flummade till svaret.

Nina och SD menade också att det var ju vuxna människor som jobbade i kommunen och de var kapabla att avgöra att de hanterade allt på ett jämställt sätt.

En karl från SD efterfrågade källorna till de ”påståenden” och den statistik som angivits i förslaget. Var fanns källorna, rapporterna? Samtidigt åberopade han själv ”vederhäftigt” sin familj som källa – hans två döttrar deltog i Malmös föreningsliv och där fanns inga problem, trots att de var flickor. 

Moderaterna menade att de är för frihet – frihet att själv bestämma över sina liv. En yngre kvinna i karriären, Martina Jarnbring Palm (moderat) stred också kavat för frihet från jämställdhet.

Men KAN man bestämma själv över sitt liv, om ens liv begränsas av omvärldens fördomar?

Man spottade föraktfullt ur sig ord som genusvetenskap och könskamp, som vore det något som katten släpat in. En moderat politiker drog t o m upp att införandet av jämställdhetsplaner etc kunde liknas vid förtryck i forna östländer och började bre ut sig om kommunism etc. En av de här yngre kvinnorna nämnde t o m ordet häxjakt… (På män??)

En moderat man menade att det fanns ju inga löneskillnader – typ vad är det att snacka om! Han åberopade dock ingen statistik, utan det var ur egen källa.

Det fanns vettiga politiker som Sofia Hedén (s) - förutom Martina Nilsson – som tålmodigt förklarade och informerade.

Allt medan kommunens ”starke man”, Ilma Reepalu, satt tyst. Och allt medan nio stora målningar med andra starka och beundransvärda män (ingen kvinna, såklart!) tittade ned på församlingen från sina upphöjda platser på Rådhusets vägg.

Jovisst kan jämställdhet upplevas som ett hot!

Kommunens starke man i debatt-tagen - dock ej om jämställdhet

Kommunfullmäktige hälsar på varandra